Sök
  • irina204

Finns det självklar väg till upplysning?

Yoga is a path to self-realization. Dessa ord var som ett mantra under min första yoga utbildning. Irina delar sin väg till att bli yogalärare och alla de frågor som hon mött på sin väg. Är det så att det bara blir fler frågor ju längre man vandrar på yogas väg...?



Min väg började med svettiga Bikramyoga klasser. Någonting hände efter ett par klasser som fick mig att komma tillbaka om och om igen. Samma sekvens. Ingen spirituell dimension. Ändå hände något inom mig. Yogapraktik gav lugn, klarhet, perspektiv på livet jag levde. Efter några år blev den en Hatha yoga utbildning i Indien.


När jag var nyutbildad yogalärare kändes det som att saker och ting började falla på plats. Det kändes som att en ny värld öppnades framför mig med ett enormt djup. Yogafilosofi tillförde asanapraktiken en ny dimension. Förståelse och respekt för den egna kroppen och dess begränsningar och möjligheter kom. Det kändes som att jag kom hem med en hel ryggsäck av visdom och att det skulle räcka långt.

Men när det var dags att börja dela med mig av min nya kunskap kom frågorna. Först av ren osäkerhet. Är jag tillräckligt bra? Förstår jag rätt det jag ska dela med mig? Vem är jag för att förmedla tusenåriga visdom?

Men när det var dags att börja dela med mig av min nya kunskap kom frågorna. Först av ren osäkerhet. Är jag tillräckligt bra? Förstår jag rätt det jag ska dela med mig? Vem är jag för att förmedla tusenåriga visdom? Därefter kom flera år av fortsatta studier och möten med erfarna lärare från olika traditioner. Och som det ofta blir med kunskap – ju mer du lär dig desto mer förstår du att du inte vet (innan du uppnår nästa nivå av kunskap förhoppningsvis :). Och är man som jag, en eklektiker till sin natur, provar man alla möjliga yogastilar för att hitta den rätta.

Jag har träffat flera yogalärare som följer enbart en tradition, hänvisar till gamla skrifter, följer en guru och är så dedikerade att hela deras liv är byggt kring yogapraktik. Andra är mer konstnärliga och freestylar i sina klasser, blandar friskt olika stilar och koncept. Tredje använder yoga som ett slags medicin för kroppen och fokuserar nästan enbart på de fysiologiska aspekterna av Yoga.


För att kunna navigera bland dessa har jag hittat mitt sätt som känns sant idag. Jag lär ut det jag praktiserar själv och det som känns sant för mig. Jag försöker ge människan som kommer på min klass mycket utrymme för att utforska sin egna kropp och dess behov. Att utforska andning, känslor, reaktioner och kroppens dagsform i långsamma rörelser och stillhet är för mig en del av den yogaresa som jag behöver idag och den vägen förmedlar jag till andra.


Men jag har frågor. Ännu fler idag än tidigare. Och ännu inga svar.

Vart är jag på väg med min praktik. Upplysning? Bättre hälsa? Själslig lugn? Effektivitet i livet?

Är tradition och disciplin i yoga viktigare än intuition och kreativitet?

Är rätt linjering viktigare än asana som anpassas till just min kropp och dagsläge.

Vill jag utgå från vetenskap eller odla spiritualitet i min praktik?

Jag har känt länge nu att jag behöver åka tillbaka till ett ställe där Yogans värld öppnades för mig. Indien. Och min älskade skola AyurYoga Eco Ashram vars lärare har varit munkar, levt i Ashram i många år men inte har blivit dogmatiker utan förblev nyfikna och sökande. Jag kommer säkert inte få några svar, men kanske en mer ödmjuk inställning till att jag inte har några svar.


//Irina

58 visningar

Follow us

  • Facebook - White Circle