Sök
  • Josephine Norrbo

Ja, jag är en kontrollfreak

Har du som jag utvecklat ett närmast beroendebeteende när det gäller nyhetsuppdateringar? Minst tre gånger i halvtimmen måste jag inhämta information om vad som händer i världen. Jag söker med intensitet rapporter, reflektioner, artiklar från alla möjliga håll. Jag har svårt att få något annat gjort.




Vi är nu vittnen till en historisk händelse, vi genomlever något som sedan kommer berättas om och jag tycker vi alla har ett ansvar att hålla oss uppdaterade. Men jag har insett att det som driver min nyhetshunger är min inre kontrollfrek. Den som vill veta för att känna sig säker. Den som inte står ut med ovisshet.


Igår kväll såg jag på Agenda hur tredje AP-fondens VD Kerstin Hessius bad med desperation i blicken om att vi måste sätta ett datum när det här är över ”och vi kan gå tillbaka till det vanliga livet”. Men svaret Kerstin fick är det omöjligt går att säga. För ingen vet hur lång tid det här kommer ta. Det är det som är min, Kerstin och allas vår utmaning, att inte veta. Egentligen alltid men just nu extra tydligt, vi har absolut ingen kontroll, vi vet ingenting.


Att inte veta skrämmer oss på så många plan. Vi vill att det ska vara tryggt, stabilt och som vanligt. Men coronakrisen kallar oss att väcka upp vår kapacitet till mental flexibilitet. Att vilja veta när det ska vara över är som att be om att sorgen ska ha ett slutdatum, att säga att 20 maj då ska mitt hjärta vara helt igen. Det går inte. Vi vet inte hur lång tid det ska ta.


Men att inte veta behöver nödvändigtvis inte göra oss passiva eller i kapitulation. Att inte veta innebär att ha ett öppet, flexibelt sinne. Inte gripa efter trygghet, inte hålla borta obehag. Inte titta bort och låtsas som det inte händer. Krisen ger oss möjlighet att tänka nytt, att släppa taget om det vi inte behöver. Att inte veta kan vara att ställa frågan - var behövs jag mest nu? Hur kan jag bidra? Vad kan jag göra som skadar min omgivning minst? Istället för att hålla fast vid sin identitet som reklamare, artist eller eventmanager och tänka att det är det jag måste göra, öppna upp för möjligheten att göra något annat - något som världen behöver nu!


Och snälla, älskade världen börja tänka globalt. Det som händer i foten påverkar axeln. Om någon svälter i Somalia påverkar det Sverige. När korallreven dör, dör något i dig. Om jorden avskogas så fladdermusen måste hitta ett annat habitat påverkar det människan. Om människor i Kina smittas av ett virus påverkar det mig. Vi är alla ett system, en helhet. Din smärta är min smärta. Det finns ingen separation. Även om du låtsas att det som händer i världen inte angår dig, så kommer du inte undan.


Nu övar jag på att acceptera att inte veta, att stå kvar i lidandet för att öppna hjärtats oändliga kapacitet. Vi är enade i lidandet.


Vad kan du lära dig och vart behövs du mest?


//J

20 visningar

Follow us

  • Facebook - White Circle